Att amma – inte så lätt trots allt

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna producera mjölk samma dag som jag hade fött. Jag sa till barnmorskan att jag tror inte jag har någon mjölk. ”Jodå” sa barnmorskan och visade tekniken där man håller som ett C med fingrarna och hur man handmjölkar. Då kom det visst en liten droppe mjölk och jag var helt förvånad. Wow, nu kommer jag kunna amma! Hon sa även att bebisens matsäck är så liten att det behövs inte mycket mjölk för att bebisen ska bli mätt. Det stämde de första dagarna men sen ville bebisen ha mer än vad jag kunde ge och då kom ångesten att inte räcka till som mamma.

Bröstens storlek: Låt mig börja med att säga att jag inte har stora bröst. Varken före, under eller efter graviditeten har brösten blivit så mycket större. När jag var gravid trodde jag iallafall att de skulle bli större, men icke. Jag tänkte att om de inte blir större då kanske jag inte kan amma för då kommer det ingen mjölk till bebisen. De blev lite större när amningen kom igång runt 3:e dagen efter förlossningen. Då var det bra att man köpt amningsbehåar för de kändes mycket skönare än vanliga BH:ar. Brösten blev mindre igen när amningen avtog.

Mjölkstockning: Sen går det en tid och man får mjölkstockning som inte alls är kul. Känns som klumpar i brösten, det ända som hjälpte mot det var att pumpa ut mjölken med en bröstpump.

Rätt teknik: Brösten blir känsliga och bröstvårtorna blir ömma efter all amning den första tiden. Det blir sår och det känns jobbigt. Detta beror på att man inte har rätt teknik, bebisen kanske inte tar ett relativt stort parti av bröstgården. Om bebisen endast får tag i bröstvårtan gör det väldigt ont. Då gäller det att börja om, ta ett finger i sidan av bebisens mun och se till att lite luft kommer in för att vakuumet ska försvinna. Purelan salvan på bröstvårtorna är en lösning för såriga bröstvårtor, det hjälpte iallafall mig väldigt snabbt.

Ångest: Efter en tid verkade det inte som om jag kunde ge tillräckligt med mjölk till min bebis. Hon blev aldrig mätt och jag kunde sitta en hel dag bara med att amma. Hon drack och somnade ett tag sen drack hon igen och sen sov hon osv. Det gick inte att röra sig kändes det som, jag blev kvar i soffan en hel dag. Jag googlade lite och såg att det fanns en lösning. Mjölkersättning! Jag tänkte att jag provar. Min bebis hade inga problem med att använda nappflaska och efter några milliliter av mjölkersättning var min bebis äntligen nöjd och belåten. Det kändes som en bra lösning. Jag kombinerade med bröstmjölk först och sedan om jag märkte att hon inte blev nöjd körde jag med ersättning. Då försvann ångesten av att inte räcka till.

Alla ska tycka till om amning: Man får lära sig på BB-avdelningen hur man ammar, sen får man höra av BVC sköterskan att det är bra att amma, sen får man höra det av de flesta äldre att man ska amma osv. Detta hjälper inte när det inte går. Man får bara mer ångest. När bebisen visar tecken på att den är hungrig säger ofta den äldre generationen ”oj nu är det nog dags att amma” och då tänker man hur man ska säga till de att man inte ammar utan använder ersättning istället. Man bara väntar på att personerna ska gå för att man ska kunna förbereda ersättning i lugn och ro. Det känns jobbigt att använda ersättning, som något man skäms över. Detta tycker jag det borde bli ändring på, för om man läser alla nyblivna mammors historier om svårigheten av att amning så verkar detta vara ett stort problem i dagens samhälle. Tiderna förändras och kanske är det inte lika lätt nuförtiden som det var förr att amma. Vi lever ett helt annat liv och detta kan också påverka tror jag. Så nästa gång någon säger till dig att du måste amma så tänk bara att du vet själv vad som är bäst för dig och din bebis. Andras åsikter kan de behålla åt sig själva.

Ingen bröstmjölk kvar: Det har blivit mindre och mindre av bröstmjölken. Det kanske inte var min grej. Det spelade ingen roll hur mycket jag än försökte det kom inget. Det kom endast tre droppar åt gången. Det blir ingen bebis mätt på. Så jag är glad att det finns hjälp att få, i form av ersättning. Jag har iallafall försökt mitt bästa och det är huvudsaken. Jag har inte gett upp än!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s